Pull Quote: Balance. That’s what I lost when I turned my hobby into a career.

Blessings and curses of turning your hobby into a career – Välsignelser och förbannelser med att förvandla sin hobby till en karriär

Den här essän finns även på svenska.

Back in 2012, I was a media and communications student at Umeå University in northern Sweden. The overall state of the newspaper business had convinced me not to pursue a career in journalism, and I had figured the second best thing would be to work with media relations for a business or organization I’d feel passionate about. That’s about how much thought I put into my choice of education. With each lecture I attended and essay I handed in, I realized that I enjoyed studying media and communications, but I wasn’t overly excited about making it my career.

Fortunately, the lectures and essays left me enough time to pursue other things as well. Girls, friends, parties – things you’re keen on when you’ve moved to a city 500 kilometers from home – but also side projects. Money is always tight when you’re a student. I had started to consider different ways of making money from the web tinkering I’d had as a hobby from an early age.

I was aware that the business for selling premium WordPress themes was growing rapidly, with themes on websites like ThemeForest making immense amounts of money. Could that be a way to help pay the bills?

Finding WordPress

I have a very clear memory of the first time I wrote HTML. I was eleven years old, and I was browsing a popular link directory called Annas Länkburkar (”Annas link jars”) on one of the computers at school. The front page consisted of rows of jars, bottles, boxes and tea bags, each labeled with the type of links they contained. Somewhere in the dark blue bottle labeled ”Data”, I found a tutorial for writing simple web pages in HTML. My desktop was soon littered with .html files exploring the basics of coding web pages, all carefully written in Notepad. I learned that the email accounts my parents had at the web portal Spray came with member pages with HTML support, and I quickly planted a flag on my first plot of land on the World Wide Web. If I remember correctly, it had the memorable URL of http://medlem.spray.se followed by a random number sequence.

I kept tinkering with web development over the next few years, learning CSS from a book in the library and trying and failing to wrap my head around JavaScript. I was aware of Content Management Systems, but since I couldn’t afford a host on my weekly allowance, I was limited to what I could accomplish on the free web hosts available at the time. I started to play around with other programming languages as well. I found C++ too complicated and Visual Basic dull, but QBasic struck the right balance for me and I built simple ASCII games with it for a while. As you can tell, I was a very cool kid.

I switched schools when I was 15, and my interest in computers dipped for a while. Instead, I discovered Photoshop. Most of my output consisted of moody illustrations captioned with song lyrics – the main form of expression for 15-year-olds. I was also tricked into working with the school paper, which lit the spark for my interest in journalism and introduced me to InDesign.

When I started high school, back in 2006, the blog phenomenon was just starting to take off in Sweden, and I was eager to jump on the bandwagon. I had gotten it in my head that I was going to develop indie games, and rather than actually spend my time developing games, I decided that the sensible thing to do was to create a blog about indie game development. This would mark the start of a lifelong habit of creating websites about my interests instead of practicing them. A Google search for after free blog services took me to WordPress.com. The service was only a little more than a year old at the time.

I published my first blog post with WordPress on January 14, 2007. I can tell you the date with certainty because I’m looking at the post right now, but no, I won’t share it here. I have already told you about my moody Photoshop illustrations, and there are limits to how much I will embarrass myself in public. Despite the WordPress.com domain name and bad English, I somehow managed to trick a handful of game developers to be interviewed for the blog. Most notably, Doom and Quake co-creator John Romero. My final question was ”Pizza or hamburger?”. Maybe it’s for the best that I didn’t end up a journalist.

My delusions about indie game development soon faded, but I hadn’t lost my interest in blogging. I had grown used to working with WordPress from my WordPress.com blog, so when it came time to register my own domain name and sign up for a proper host, the choice of CMS was an easy one. I dusted off my old HTML and CSS skills to make some small visual tweaks to the theme I was running, and I started to pick up a little bit of PHP as well. I soon realized that tinkering with the code was as much fun as writing blog posts.

More sites quickly followed. One with news about Nintendo, one with news about Apple, one link directory, one with tutorials about blogging, one about the murder of Swedish prime minister Olof Palme, and so on. The last one is the only one of them online today, although it has received a couple of visual updates since then. I still get emails from conspiracy loonies every month or so. Almost all of the sites were built with WordPress, usually with a tweaked free or premium theme. I kept updating them through my high school graduation, and after high school, a part time job at a small IT company led to me getting paid to write code for the first time. I still didn’t think of it as a possible career path. I had my eyes set on college.

A career built on themes

Two years later, I was sitting in my student apartment in Umeå, thinking about building premium WordPress themes to help pay the bills. Having nothing to lose and spare time on my hands, I decided to give it a go. My first theme was a simple blog theme called Lasseter, named after former Pixar director John Lasseter, and it was released on Mojo Themes in August 2013 for $49. Realizing I needed some way to market my premium themes, I decided to develop free themes for the WordPress.org theme directory as well. Visitors would come to my site for the free themes, and hopefully decide to pay a couple of bucks for a premium theme instead. That was the plan. Things didn’t work out that way.

I released my first free theme, Lingonberry, the same month as Lasseter. The Trac ticket for the theme is still live, and the list of issues I had to fix before the theme was approved is a mile long. Carolina Nymark of the WordPress.org Theme Review Team reviewed the theme, and she was very patient with me. I had no idea how little I knew about WordPress theme development before I submitted my first theme to WordPress.org. Seven years later, Carolina and I would be co-leads on the

Lingonberry, my first free WordPress theme.

There’s something special about seeing people take something you’ve built and do creative things with it, and when Lingonberry went live, it was exciting in a way I have a hard time putting into words. It made me realize I was a lot more eager to see my themes being used than I was making money from them. My next theme, Hemingway, was free as well. As was my next one, and the one after that, and all the themes that followed. After a year or two, I decided to remove Lasseter from sale. It had sold maybe ten copies at that point. 

During that same time, my free themes had been downloaded hundreds of thousands of times. I was starting to get requests about making paid adjustments to them, and in some cases, building completely custom themes. When I was a couple of months away from graduating college, I received an offer from Smashing WordPress author Thord D. Hedengren to come to Stockholm for a job interview at Odd Alice, his web agency. After 15 years of building web sites as a hobby, the offer was on the table to turn it into a career. I took it.

The blessing and the curse

In the years that followed, I worked remotely for two years before I moved to Stockholm, went through a breakup, made friends for life and grew both as a person and as a theme developer, experienced a company merger and the implosion of said company, and became a freelancer in November 2019 just months before the pandemic hit. All the while, I kept on releasing free WordPress themes.

I also felt lost. Anyone who has been allowed to turn their hobby into a career – and there are a lot of us in the WordPress community – know that it is both a blessing and a curse. A blessing because you’re allowed to spend your nine to five working on something that you’re truly passionate about. A curse because working on your passion from nine to five will result in that passion wearing out and, in periods, be extinguished altogether. This is when a hobby comes in handy. It’s a shame you’ve turned your hobby into a job, isn’t it?

The pandemic was a turning point for me, as it was for so many others. I had increasingly started to feel like a WordPress website generator with legs, and after months of isolation in my studio apartment in Stockholm, I realized I needed a change. I needed something that could give me a sense of purpose and sense of self that isn’t rendered with pixels on a screen.

Hike your own hike

The seed was planted during a family trip to Scotland in August 2019. Me, my parents and my siblings were exploring the country by train, and our first stop after leaving Edinburgh was a little town in the Scottish Highlands called Fort William. Fort William lies at the foot of Ben Nevis, the highest mountain in the United Kingdom. It is the end point for the West Highland Way hiking trail to the south and the starting point for the Great Glen Way hiking trail to the north. Early August is peak hiking season, and Fort William was filled with long-distance hikers either finishing their hike or just about to start it. The sight of excited hikers getting ready to head out on the trail stuck with me. 

When I got back to Sweden, I saw that I had received an email asking me whether I’d like to take part in designing the Twenty Twenty default theme in WordPress 5.3. It’s the sort of offer you would kick yourself for life for turning down, so I swallowed all of my anxieties and said yes. The next couple of months were intense. In addition to a hectic work schedule and contributing to Twenty Twenty in the evenings and weekends, me and my partner were separating, I was buying an apartment, and I was transitioning from full-time employment to freelance work. I would watch hiking videos on YouTube to decompress. I watched a lot of hiking videos that fall.

The next spring, as the pandemic shutdown began, I put on my hiking backpack for the first time and headed out for my first night in the wild. Despite a heavy backpack, aching muscles and chafing in all the wrong places, it was love at first sight. That August, a year after the Scotland trip, I did my first long-distance hike in the Swedish mountains. Nine days on the Dag Hammarskjöld trail from Abisko to Nikkaluokta. Hiking had me properly hooked.

One of my tent sites on Dag Hammarskjöldsleden, between the Sälka and Singi cabins.

The missing puzzle piece

Balance. That’s what I lost when I turned my hobby into a career. When I was a student, I could turn to side projects and theme development for a creative outlet and a change of pace. When I started to work full-time as a theme developer, I still tried to use my themes as that creative outlet, and it only worked to a point. When I finally reached that point, I came very close to burning out on theme development altogether. I started to question my decisions at every fork in the road that had brought me to that chapter in my life. Maybe I should have been a media relations person after all?

None of us can be all work, all of the time. Finding something that we’re passionate about outside of our day job is key to maintaining balance in our lives. I think that’s especially true for those of us lucky enough to get to turn our hobby into a career. For me, that something turned out to be hiking. Every time I come back from a hike I feel rejuvenated and inspired, with my passion for theme development burning a little bit brighter than when I left. None would have been more surprised than my twelve year old self, with his nose buried in books about C++ and QBasic.

My planned route on Gröna bandet.

Next summer, I’ll head out on my biggest adventure yet: A two month hike of the entire Swedish mountain chain, from Grövelsjön in the south to the point where the borders of Sweden, Norway and Finland meet in the north. About 1 300 kilometers in all. The hike is called Gröna bandet, and unlike most long-distance trails, you have to chart your own path from the starting point to the end. A fitting metaphor for a career in WordPress. All of it will be documented in excruciating detail on my Instagram, if you’re interested in tagging along. 

It is an immense privilege to be able to go on adventures like this one, and I likely wouldn’t have had that opportunity without the strange career path the WordPress community has given me. For that, I’m incredibly grateful.


Välsignelser och förbannelser med att förvandla sin hobby till en karriär

År 2012 var jag en medie- och kommunikationsstudent på Umeå universitet. Mediebranschens nedåtgående kurva hade övertygat mig om att inte satsa på en karrär som journalist, och jag intalade mig själv att det näst bästa var att jobba som kommunikatör på en spännande arbetsplats. Det var ungefär så mycket tanke jag hade lagt bakom mitt val av utbildning. För varje föreläsning jag gick på och uppgift jag lämnade in insåg jag att jag tyckte om att studera kommunikation, men jag var inte särskilt pepp på att göra en karriär av det.

Som tur är gav föreläsningarna och uppgifterna mig tillräckligt tid över för att ta mig an andra saker. Att ändra på min civilstatus, träffa nya vänner, gå på fester – saker man prioriterar när man flyttar till en stad 500 kilometer bort – men också sidoprojekt. Det är tufft att få ihop hushållsbudgeten som student. Jag började överväga olika sätt att tjäna pengar på det webbfixandde jag hade haft som hobby sedan jag var liten.

Jag var medveten om att marknaden för premiumteman för WordPress växte snabbt, och att teman på marknadsplatser som ThemeForest drog in enorma summor. Det kunde kanske vara ett sätt att dryga ut hushållsbudgeten.

Mitt möte med WordPress

Jag har ett väldigt tydligt minne av när jag skrev HTML för första gången. Jag var elva år gammal, och jag utforskade en länksamling som hette Annas Länkburkar i skolans datorsal. I och med att du läser det här på svenska kanske du minns den själv, beroende på när du gick i skolan. Om inte så bestod startsidan på Annas länkburkar av rader med burkar, flaskor, lådor och tepåsar, märkta med den typ av länkar kategorisidorna innehöll. Någonstans i den mörkblåa flaskan märkt ”Data” hittade jag en guide till att skriva enkla webbsidor i HTML. Mitt skrivbord var snart helt belamrat med .html-filer i vilka jag utforskade grunderna i att koda webbsidor. Jag fick veta att e-postkontot som mina föräldrar hade hos webbportalen Spray kom med medlemssidor med HTML-support, och jag planterade snart flaggan i mitt första lilla utrymme på WWW. Om jag minns rätt hade medlemsidan den minnesvärda webbadressen http://medlem.spray.se, följt av en slumpmässig nummersekvens.

Jag fortsatte att experimentera med webbutveckling under de närmaste åren. En bok på Sandvikens folkbibliotek introducerade mig till CSS, och jag försökte och misslyckades också med att lära mig JavaScript. Jag var medveten om att det fanns innehållshanteringssystem redan då, men i och med att det inte fanns utrymme för en serveravgift i min veckopeng fick jag nöja med med vad jag kunde göra med .tk-domännamn och gratis webbhotell. Jag började experimentera med andra programmeringsspråk också. C++ var för komplicerat och Visual Basic för tråkigt, men QBasic träffade rätt och jag byggde enkla ASCII-spel i QBasic under en tid. Som du märker var jag en väldigt cool och populär kille.

Jag bytte skola när jag var 15 år gammal, och mitt intresse för datorer svalnade under en period. Istället upptäckte jag Photoshop. Mina alster bestod främst av lågmälda illustrationer med utdrag från sångtexter i bildtexten – 15-åringens främsta uttrycksform. Jag blev också lurad att jobba med skoltidningen, vilket väckte mitt intresse för journalistik och introducerade mig till InDesign.

Bloggfenomenet var precis på väg att ta fart i Sverige när jag började gymnasiet år 2006, och jag var ivrig att haka på. Jag hade fått för mig att jag skulle utveckla indiespel, och istället för att ägna min tid åt att lära mig spelutveckling bestämde jag mig för att starta en blogg om indie-spelutveckling. Det utgjorde starten för en livslång vana av att bygga webbplatser om mina intressen istället för att utöva dem. Efter en snabb Google-sökning efter olika bloggtjänster hamnade jag på WordPress.com. Tjänsten vara bara drygt ett år gammal då.

Jag publicerade mitt första blogginlägg med WordPress den 14 januari 2007. Jag kan säga datumet med säkerhet för att jag tittar på blogginlägget i detta ögonblick, men nej, jag kommer inte att publicera länken till det här. Jag har redan berättat om mina lågmälda Photoshop-illustrationer, och det finns gränser för hur mycket jag är villig att göra mig till åtlöje i ett publikt forum. Trots WordPress.com-domännamnet och min knackiga engelska lyckades jag övertala en handfull spelutvecklare att bli intervjuade för bloggen. Den mest kända var John Romero, designer av Wolfenstein 3D, Doom och Quake. Min sista fråga var ”Pizza eller hamburgare?”. Det är nog lika bra att jag inte blev journalist.

Mina dagdrömmar om indie-spelutveckling svalnade snabbt, men jag hade inte förlorat mitt intresse för bloggande. Jag var van vid WordPress efter att använt WordPress.com, så när det blev dags att registrera ett domännamn och bli kund hos ett webbhotell var valet av innehållssystem enkelt. Jag dammade av mina gamla HTML och CSS-kunskaper för att göra mindre justeringar i temat jag använde, och jag började lära mig lite PHP också. Jag insåg snart att det var lika roligt att experimentera med koden som att skriva blogginlägg.

Fler sajter följde snabbt. En med nyheter om Nintendo, en med nyheter om Apple, ett länkarkiv, en med guider till hur man bloggar, en om mordet på Olof Palme, och så vidare. Den sista är den enda av dem som fortfarande ligger uppe, men dess utseende har uppdaterats flera gånger sedan jag först la upp den 2010. Jag får fortfarande e-postmeddelanden från konspirationsteoretiker några gånger per år. Nästan alla av webbplatserna var byggda med WordPress, vanligtvis med ett gratis- eller premiumtema med mindre modifikationer. Jag fortsatte uppdatera dem efter att jag gick ut gymnasiet, och något år efter min examen fick jag ett jobb på ett litet IT-företag där jag fick betalt för att skriva kod för första gången. Jag såg det fortfarande inte som en möjlig karriärväg. Mitt sikte var inställt på universitetet.

En karriär byggd på teman

Två år senare satt jag i min studentlägenhet i Umeå och övervägde att dryga ut hushållsbudgeten genom att bygga premiumteman. Jag hade fritid till övers och inget att förlora, så jag bestämde mig för att ge det ett försök. Mitt första tema var ett enkelt bloggtema vid namn Lasseter, döpt efter den tidigare Pixar-regissören John Lasseter, och jag släppte det på marknadsplatsen Mojo Themes i augusti 2013 för 49 dollar. Jag visste att jag behövde marknadsföra mina premiumteman på något sätt, och jag bestämde mig för att utveckla gratisteman för WordPress.orgs temabibliotek också. Besökare skulle komma till min webbplats för gratisteman och förhoppningsvis bestämma sig för att betala en slant för ett premiumtema istället. Det var planen. Det blev inte riktigt så.

Jag släppte mitt första gratistema, Lingonberry, samma månad som Lasseter. Trac-ticketen för temat är fortfarande live, och listan på buggar jag behövde åtgärda innan temat godkändes är en kilometer lång. Carolina Nymark från WordPress.orgs Theme Review Team granskade temat, och hon var väldigt tålmodig. Jag hade inte en aning om hur lite jag visste om temautveckling innan jag skickade in mitt första tema till WordPress.org. Sju år senare var jag och Carolina co-leads för Twenty Twenty-standardtemat i WordPress 5.3. Jag är skyldig henne och de andra temagranskarna på WordPress.org väldigt mycket.

Lingonberry, mitt första gratis WordPress-tema.

Det är något speciellt med att se människor ta något som du har skapat och göra något kreativt med det, och när Lingonberry släpptes var det spännande på ett sätt som jag har svårt att sätta ord på. Det fick mig att inse att jag var mycket mer intresserad av att se mina teman bli använda än jag var av att tjäna pengar på dem. Mitt nästa tema, Hemingway, var gratis. Det var temat efter det också, och temat efter, och alla teman som följde. Efter något år bestämde jag mig för att sluta sälja Lasseter. Det hade kanske sålts  i tio exemplar vid det laget.

Under samma period hade mina gratisteman laddats ned hundratusentals gånger. Folk började fråga mig om jag kunde göra mindre justeringar av dem mot betalning, och så småningom började jag också få frågor om att bygga nya teman från grunden. När jag hade ett par månader kvar av min utbildning frågade Smashing WordPress-författaren Thord D. Hedengren om jag ville komma ner till Stockholm för en jobbintervju på hans webbyrå: Odd Alice. Efter att ha byggt webbplatser som en hobby i 15 år hade jag nu ett konkret erbjudande om att göra det till min karriär. Jag tog det.

Välsignelsen och förbannelsen

Under åren som följde jobbade jag på distans från Umeå i två år innan jag flyttade till Stockholm, separerade från min flickvän, fick vänner för livet och växte både som person och som temautvecklare, fick uppleva en företagssammanslagning och kollapsen av det företaget, och blev frilansare i november 2019 bara månader innan pandemin började. Under hela den tiden fortsatte jag att släppa gratisteman.

Jag kände mig också vilse. Alla som har fått möjlighet att göra en karriär av deras hobby – och det finns många av oss i WordPress-sfären – vet att det är både en välsignelse och en förbannelse. En välsignelse för att du får ägna dina nio till fem åt något som du verkligen är passionerad för. En förbannelse för att om du jobbar på din passion varje dag så kommer det att leda till att din passion falnar och, i perioder, slocknar helt och hållet. Det är då det är bra att ha en hobby. Trist att du har gjort din hobby till ditt födkrok, eller hur?

Pandemin var en vändpunkt för mig, precis som den var för många andra. Jag hade mer och mer börjat känna mig som en WordPress-maskin på två ben, och efter månader av isolering i min etta i Stockholm insåg jag att jag behövde en förändring. Jag behövde något som gav mitt liv en mening som inte renderades med pixlar på en skärm.

Vandra din egen vandring

Fröet såddes i augusti 2019 under en familjesemester i Skottland. Jag, mina föräldrar och mina syskon ägnade två veckor åt att utforska landet med tåg, och vårt första stopp efter Edinburgh var en liten by i de skotska högländerna som heter Fort William. Fort William ligger vid foten av Ben Nevis, Storbritanniens högsta berg, och det är slutpunkten för vandringsleden West Highland Way åt söder och startpunkten för vandringsleden Great Glen Way åt norr. Början av augusti var högsäsong för vandring i området, och Fort William var fyllt av långdistansvandrare som antingen precis hade avslutat sin vandring eller precis skulle påbörja den. Det var något med synen av exalterade vandrare på väg ut i naturen med sina överfulla ryggsäckar som jag inte kunde släppa.

När jag var tillbaka i Sverige såg jag att jag hade blivit tillfrågad om jag ville vara med och designa Twenty Twenty-standardtemat i WordPress 5.3. Jag visste att jag aldrig skulle förlåta mig själv om jag sa nej, så jag svalde alla mina farhågor och sa ja. Månaderna som följde var intensiva. Utöver en hektisk period på jobbet och arbete med Twenty Twenty på kvällar och helger så separerade jag och min flickvän, jag köpte en lägenhet, och jag började övergången från heltidsanställning till livet som frilansare. Jag tittade på vandringsfilmer på YouTube för att slappna av. Jag tittade på mycket vandringsfilmer den hösten.

Nästa vår, när pandemin hade börjat och samhället stängdes ner, tog jag på mig vandringsryggan för första gången och gav mig ut på min första övernattning i naturen. Trots en tung ryggsäck, ömma muskler och skavsår på helt fel ställen var det kärlek vid första ögonkastet. Ett år efter resan till Skottland gjorde jag min första långvandring i de svenska bergen. Nio dagar på Dag Hammarskjöldsleden från Abisko till Nikkaluokta. Jag var fast.

En av mina tältplatser på Dag Hammarskjöldsleden, mellan Sälka- och Singistugorna.

Den saknade pusselbiten

Balans. Det är vad jag förlorade när jag gjorde min hobby till min karriär. När jag var student kunde jag vända mig till sidoprojekt och temautveckling för att få ett kreativt utlopp och en paus från vardagen. När jag började jobba som temautvecklare på heltid försökte jag fortfarande använda mina gratisteman som ett kreativt utlopp, och det fungerade tills det inte fungerade längre. När jag till slut nådde den punkten var jag på gränsen till att bli utbränd och tappa lusten för temautveckling helt och hållet. Jag började ifrågasätta varje vägval jag hade gjort i mitt liv. Jag kanske skulle ha blivit kommunikatör ändå?

Ingen av oss kan vara hundra procent jobb, hundra procent av tiden. Vi behöver alla hitta något annat än våra jobb att vara passionerade för om vi ska kunna leva balanserade liv. Jag tror att det är extra sant för oss som var haft turen att få bygga en karriär på våra fritidsintressen. För mig visade sig vandring vara den saknade pusselbiten. Jag känner mig utvilad och inspirerad varje gång jag kommer tillbaka från en vandring, och jag är redo att ta mig an både kundjobb och gratisteman med förnyad passion. Ingen hade blivit mer överraskad än mitt tolvåriga jag, med näsan begravd i böcker om C++ och QBasic.

Min planerade rutt på Gröna bandet.

Nästa sommar ska jag ge mig ut på mitt största äventyr hittills: en två månader lång vandring genom hela den svenska fjällkedjan, från Grövelsjön i söder till Treriksröset i norr. Drygt 130 mil totalt. Vandringen heter Gröna bandet, och till skillnad från de flesta vandringsleder måste man välja sin egen väg från starten till slutet. En passande metafor för en karriär i WordPress. Hela vandringen kommer att dokumenteras i olidlig detalj på min Instagram, om du är nyfiken.

Det är ett enormt privilegium att kunna ge sig ut på såna äventyr, och jag skulle sannolikt inte ha haft den möjligheten utan den underliga karriärväg som WordPress-communityt har gett mig. För det är jag oändligt tacksam.

4 Comments

  1. That was a great read. Although our paths were different, yours felt very familiar at the same time. Very relatable, I guess. Best of luck on your grand hike next summer. It will be interesting to follow along.

  2. Riktigt spännande läsning och väldigt bra att du fortsatt att skapa teman under årens lopp. Jag har haft flera av dina teman själv sedan jag började blogga för ca 10 år sedan.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.